31 Augusti 2013

Jag älskar dig, men jag vet inte vem du är

Blåbär

Sylt på gång!

Halvfärdigt-halvdant

Det ligger ett halvfärdigt blogginlägg om det jag lovade! Sorry. Igen. Lovar verkligen inte imorgon. Då ska jag börja plugg på riktigt. Peace out <3

Jag avslutar med en random bild på en fin kjol.

Hej. Förlåt.

Satt och läste lite andra bloggar alldeles nyss och sedan insåg jag att min egen då? Den har jag inte kollat till på ett tag. Och nu när jag loggade in var det mycket längre sedan än jag trodde. Förlåt. Ska försöka bättra mig :$

Den senaste veckan har jag ätit pizza samtidigt som jag firade henne för hon fyller gammalt nu. Innan dess handlade jag en present till henne. Sedan har jag varit på andra kalas för andra människor som fyller gammalgammalt och betydligt yngre än så. Dock köpte jag ingen present till dom, det fixade sig ändå.

Jag har gjort andra saker än att gå på kalas. Typ, sett på utebio, det var "en oväntad vänskap som visades" och innan dess ett antal kortfilmer. Ganska trevliga. Åtminstone var sällskapet väldigt trevligt. Sedan så hamnade Jessica hemma i min säng ;). Hur? ja det vet jag inte riktigt, men trevligt det också!

Dessutom har jag köpt ett par nya skor den här veckan. Åkt hem. Eller åkt från hem till hem, jobbigt det där och nästa veckan börjar skolan men innan dess tänkte jag skriva en ny del av "våga vara den". Håll ut så hörs vi snart!

Sista

Dagen på jobbet imorgon! Måste vara riktigt taggad eftersom jag packade väskan redan idag ;)

Så här är det punkt

När jag blundar då ser jag dig framför mig. Jag kan se varje ansiktsdrag lika tydlig som när man noggrant studerar ett fotografi. Jag kan höra dig prata, jag kan höra dig skratta, så där ljudlöst som du brukade göra och ett leende över hela anisktet. Det var vackert. Du är vacker. Jag kan till och med se din personlighet ibland.
        Jag försöker av hela mitt hjärta att komma vidare. Att gå vidare som de säger. Jag har gömt allt som jag har som påminner om dig i min lägenhet, raderat ditt nummer från telefonen. Slutat pratat med dig helt på flera månader trots att mitt hjärta har gått sönder långt tidigare. Slängt ut balfotot i en flyttkartong i förådet. Men vad gör det när allt, allt det här ändå finns kvar i huvudet. Jag gör allt för att komma vidare, men det går inte.
          Jag kan fylla upp tystnad, ensamhet med någon annan för ett tag men jag tröttnar lätt. Jag fyller upp, plannerar, organiserar och har att göra varje minut varje dag för att slippa tänka, för att kunna tränga bort att jag saknar. Ibland så tänker jag på hur duktig jag är som inte saknar.
       Sedan bryter det loss, helvetet, och jag gråter igen, så jag knappt kan andas. Igen och igen. Nu har det gått nästan 12 månader, ett år, längre tid än många andra fysiskt har varit ihop med någon. Jag är så himla glad över fina vänner man bara måste älska som har kramat och förståt.
          Det är inte så att jag inte vill, jag vill verkligen gå vidare, må bra och ha ett fantastiskt liv varje dag.
           Men jag undrar bara hur kan någon vara så okänslig att bara be mig att gå vidare. Så självupptagen, att bara be mig att lämna det som var mitt liv bakom mig. Så egocentrisk att inte ens försöka trösta mig när jag har förlorat min framtid.

Va min vän mot mig, utan killar. Älska mig och ge mig uppmärksamhet för den jag är. Låt killarna(eller tjejerna för den delen ;)) vänta! Vänner först och så är det bara. Det är och kommer alltid vara min åsikt. Men trots allt ont är det de här sist som gör mest ont. Värker och skaver på hjärtat.

Tror det inte behövs någon rubrik här.

Våga vara svag det gör dig stark

Oskar Linnros

Den mannen, vart ska man börja liksom. Finns inget som är bättre än det andra eller alltså, allt är bara bra. Punkt slut. Konserten i Lördags är kanske en bara början trots allt.
        Det var tyst när det skulle vara tyst i vittnelåten och jag och jessy gjorde tysttecknet. Och så höll han ut på det i hundra år och sa "Vi har inte bråttom", ärligt talat vet jag inte hur många gånger han sa det den kvällen. Det var bra, men inte bäst. Haha vi fick lite Oskar Linnros bakterier på oss och det var mer än trevligt. Han spelade den låten som var försvunnen, som vi aldrig, aldrig trodde vi skulle höra. Hel galet att vi hade sagt det samma dag och så spelade han den. Pistol, heter låten för övrigt.

En mycket relevant bild. Tog bort pris och så, tänkte att det kanske inte var allt för kul att se ;)

En osann tanke

Jag tror att det är syrsorna som surrar när det bara är min tinnitus. Men vad spelar det för roll så länge det är vackert?

2013-08-04

Något skrivet för hundra år sedan känns det som, men ändå så finns känsla kvar

Jag är rädd

Så rädd för kärlek

Att jag hittar på ursäkter

För att slippa umgås med dig

 

Jag söker up fel

På vårt förhållande

För att jag ska ha sista ordet

I ett spel där jag är enda medspelaren

 

Jag skriker högt

Och du håller om mig

Jag gråter högre än skriket

Och du håller om mig hårdare

 

Jag är rädd

För att förlora dig

I spelet jag spelar med mig själv

 

Innerst inne

Vill jag ha bara dig

För mig själv resten av livet

Bara en tanke

Cool lungt och ko lunk, det är väl nästan samma sak!!??!??

Det är ju väldigt kul om man svara ko lunk istället för cool lungt på frågor som: går det här bra istället? Eller så.

Jag skrattar iallafall. Första gången skratta jag så jag fick ont i magen!