Vi stirrar på varandra evighets länge och jag kan höra hur sekunderna tickar i mitt huvud. Jag vänder bort blicken. Han vänder bort blicken. Jag sneglar och han sneglar. Jag flinar och han skrattar långt. Jag skriker ut ett skratt och han viker sig av skrattet i magen.
Låten tar slut och det enda som hörs i rummet är mitt ekande skratt som slår mot först den ena väggen och sedan nästa och därefter nästa igen samtidigt som ljudet avtar lite för varje törn det får. Det tar inte slut trots att jag har stängt munnen. Han ser fortfarande plågad av skrattet även om han sitter rakar bredvid mig än kungen någonsin har gjort på ett foto.
"Pinsamt" kvidder någon fram vid väggen mittemot.
Nästa låt börjar och allt är redan glömt när andra tonen har spelats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar