Våga vara den IV

Det är helg igen och det är samma människor igen. Det är fest igen, men det är uppenbart, fest och helg är samma sak. Åtminstone i min krets.
   Där står han. Pratar med en annan tjej. Schysst. Fast det gjorde han säkert redan förra lördagen, men då såg jag det inte. Då gjorde det inget. Jag vänder mig bort, det här är inget jag vill se.
    Där står de, där står de och här står jag. Själv. Som en nobody. Musiken pumpas ut genom högtalarna och in i kroppen på mig, jag känner det i ådrorna, hur musiken dunkar men jag hör den inte. Jag är inne i min tankar. Sluta deppa skriker de åt mig själv, det är fest!
    Men jag vill inte.
    Jag vill deppa. Jag tar en öl ur kylen. Vet inte vems det är, vet inte om jag bryr mig heller. Sjunker djupt ner i soffan och fastnar med blicken bortanför alla dansande par. Och tänker på inget. Låter tankar om inget glida genom huvudet utan meningen.
    "Hej" säger någon. "Hej" svarar jag utan att reagera. "Är det ledig här?" fortsätter någon. "Ja" svara jag fortfarande med tomhet i rösten.
     Jag glider åt höger i soffan och vaknar till. Det sitter någon där. "Hej" tjuter jag ut förvånat. "Hejhej" säger han igen och tittar på mig som om jag är en idiot. Och just nu så är jag nog det också.