Tänkt på det här med utseende, med bmi och med ideal ett tag nu. Jag väger lite, kanske lite för lite för mitt eget bästa. Det är inget jag har valt, inget jag har kämpat för. Det bara är så. Precis som en del väger lite för mycket för deras eget bästa ur hälsoperspektiv, kanske inte psykiskt.
Om någon påpekar att någon annan är lite väl mullig, för personen som har yttrat sig en blick som kan döda. Speciellt om det är en betydligt smalare person som har yttrat sig. Den personen får förutom en blick som kan döda också en blick som synare uppifrån och ned med attityden lätt för dig att säga. Blir ledsen varje gång detta händer. Blir mest ledsen för att det är ett så känsligt ämne.
Jag brukar på grund av det aldrig kommentera någon annans vikt, oavsett om personen i fråga räknas som smal eller tjock. Men trots det verkar det helt okej för andra människor att påpeka att jag bör äta lite mer och lägga på mig lite mer fett. Säger de så för att de är avundsjuk, ja kanske. Säger de så för att de verkligen tycker att jag skulle passa bättre i det, ja kanske. Säger de så för att de vil mig väl, ja kanske. Men jag bryr mig inte vilket, det är irriterrande ändå att det är okej att säga att någon är för smal men inte för tjock.
Varför ska jag trippa på tå för att inte trampa på andra när det är okej för samma människor att trampa på mina tår om samma sak, bara omvänt?
Ovasett om vad man väger kan man haft problem med vikten tidigare och varit grovt överviktig eller underviktig. Det är som ett slag rakt i ansiktet när man har kämpat sig ifrån det. Och ett slag tillbaka i den riktningen oavsett vikt. Döm aldrig utsidan innan du sett insidan <3
AMEN.
SvaraRadera